Arkiverade nyhetsartiklar om Spanien

 

 

Kung Felipe räddar monarkin

Foto: Casa Real Spanska kungahuset

Spaniens kung Felipe VI har högt förtroende bland spanjorerna. Sedan hans far Juan Carlos abdikerade 2014 har Felipe valt att hålla en mycket seriös och plikttrogen profil samtidigt som han tagit avstånd från sin pappa och pappans tvivelaktiga affärer. Det har varit en framgångsrik taktik. En färsk undersökning visar att tre av fyra spanjorer stöder monarkin. I slutet av 2020 var det nästan elva miljoner som såg kung Felipes årliga jultal i direktsändning, ett tittarrekord. Bilden ovan kommer från tv-sändningen. Många spanjorer var förstås nyfikna på vad deras regent skulle säga om sin pappa, kung emeritus Juan Carlos. Men Felipe nöjde sig med några allmänna meningar om att alla är likställda inför lagen, med hänvisning till att han sedan länge tillbaka sagt och gjort det som krävs vad gäller hans pappas tveksamma affärer. Felipe ser ut att ha säkrat monarkins framtid, i alla fall just nu, enligt opinionsistitutet Metroscopias stora opinionsundersökning som publicerades den 18 december har han stöd av 74 procent av spanjorerna. Stödet har ökat sedan förra året. Många spanjorer med uttalade vänstersympartier föredrar monarkin framför ett presidentskap liknande det i Frankrike som skulle gynna högern. I Katalonien och Baskien är dock förtroendet för monarkin svagt. Det ledande katalanska nationalistpartiet västerrepublikanska ERC har alltid haft en katalansk självständig republik som politiskt mål.Samtidigt som Felipe fortsätter att arbeta för att stärka förtroendet för monarkin lever hans pappa Juan Carlos i landsflykt i diktaturen Förenade Arabemiratet. Den tidigare statschefen misstänks för korruption och skattebrott i mångmiljonklassen. Juan Carlos har nu alltså betala straffskatt för oredovisade pengar, men ännu har inte allt fiffel kommit upp till ytan. Genom att fly Spanien försökte Juan Carlos att rädda den spanska monarkin. En rättsprocess med allt som skulle komma fram i offentligheten skulle vara förödande för förtroendet för monarkin. Juan Carlos hade en huvudroll under Spaniens övergång till demokrati och för detta har han alltid mötts av en en djup respekt från alla politiska läger. Men med nya generationer nådde nya tider Spanien. Tidigare kunde de spanska monarkerna omge sig med älskarinnor, syssla med svarta affärer och rumla som de ville utan att någon reagerade. Men efter den stora krisen som spanjorerna gick igenom 2008-2014 förändrades allt. Det började med att kungens svärson, prinsessan Cristinas make Iñaki, drogs in i en omfattande korruptionshärva. Därefter började pressen intressera sig för Juan Carlos privatliv. Droppen som slutligen fick bägaren att rinna över var när Juan Carlos under 2012 åkte på lyxig storviltsjakt till Botswana tillsammans med sin älskarinna mitt under den värsta krisen. Bilden här ovan där Juan Carlos poserar framför en fälld elefant fick alla djurvänner att rasa, men också många tidigare vänner fick nog. I Spanien men framför allt i Katalonien och i Baskien föll respekten för monarkin. För att rädda monarkin såg slutligen Juan Carlos ingen annan utväg än att abrikera och överlåta tronen till sin son Felipe VI sommaren 2014. ———————————————————————————————————————

Spaniens kung besöker Sverige november 2021
Första spanska statsbesöket på fyrtio år

Dåvarande svenska regeringen möter Spaniens kung. Foto Spanienportalen

Spanien och Sverige står närmare varandra än på många år. I båda länderna har västern majoritetstyre. Näringsliv och kulturliv har täta ontakter. De goda relationerna befästes av det spanska statsbesöket som genbomfördes i mitten av november 2021. Statsbesöket inleddes traditionsenligt med att de båda ländernas kungapar åkte häst och vagn i kortege till Slottet där Livgardet, kungliga högvakten samt riksdagens talman och den svenska regeringen radat upp sig för välkomstceremonin på slottsgården. Trots regeringskrisen lyckades de svenska ministrarna sedan samla sig igen på kvällen för den traditionsenliga galamidagen på slottet. Vid middagen deltog även den svenska kronprinsessan Victoria och prins Daniel samt prins Carl Philip och prinsessan Sofia samt några partiledare och andra celebra gäster. Cononapandemins restriktioner innebär att det spanska statsbesöket blev det första statsbesöket på flera år. Det var dessutom det första från Spanien sedan 1979. Tajmingen kunde dock knappast varit sämre då det skedde mitt under den mest turbulenta perioden i svensk inrikespolitik på mycket länge. På bilden här ovanför hälsar avgående statsminister Stefan Löfven på kung Felipe och bakom honom står miljöpartisten och vice statsministern Per Bolund som några timmar senare ska lämna regeringen. En stor delegation följde med den spanska statschefen. Syftet med besöket var att främja den goda relationen mellan de båda länderna och knyta nya kontakter för utbyte inom teknologi, medicin, näringsliv och kultur. En promenad genom julmarknaden i Gamla Stan fick också kungaparen uppleva på väg mot Nobelprismuseet.

Foto: SPANIENPORTALEN

”Vi är medvetna om den speciella politiska situationen i Sverige just nu och vi uppskattar ansträngningen att trots det upprätthålla detta besök", säger kung Felipe under sitt anförande på Slottet. FOTO: Spanienportalen

-------------------------------------------------------------------------------------- 

Spaniens Sverigeambassadör:

 "Känner mig

hemma i Sverige"

Cristina Latorre Sancho är sedan september 2020 Spaniens ambassadör i Sverige. I samband med att hon hade varit stationerad i Stockholm ett halvår träffade hon Spanienportalens chefredaktör för att summera sina intryck. 

— Mitt uppdrag är att fortsätta förstärka relationerna mellan Spanien och Sverige, säger hon.

Cristina Latorre tar emot på spanska ambassaden som också är hennes residens. Den gamla palatsbyggnaden som varit hennes bostad sedan ett halvår tillbaka ligger vackert inbäddad på Djurgården i Stockholm och var för hundra år sedan residens för prins Carl Bernadotte, kung Oscar II:s bror. De svartvita bilderna här intill är tagna med hundra års mellanrum. På den högra bilden har Prins Carl och hans hustru prinsessan Ingeborg av Danmark samlats i trappan med sin familj, på den vänstra samtalar Cristina Latorre med Spaniensportalens chefredaktör Thomas Gustafsson. Fastigheten tillhör sedan 1928 Spanien. Vid sidan av den gamla palatsbyggnaden finns numera en modern annexbyggnad som rymmer kontor för ambassadens anställda. Efter ett halvår i huset känner sig Cristina Latorre hemmastadd säger hon, men hon sörjer förstås att de rymliga salarna inte kunnat användas till möten, mingel och arrangemang på grund av coronapandemin. Arbetet på en ambassad handlar mycket om att bygga relationer. Trots att Spanien och Sverige ligger i var sin del av Europa är det mycket länderna har gemensamt, anser Cristina Latorre.

• Coronapandemin har förändrat mycket i ambassadens vardagliga arbete, vad ser du mest fram emot när vi övergår till en mer normaliserad vardag?

— Närheten i de mänskliga relationerna, att kunna träffa varandra ansikte mot ansikte, det levande leendet. När det gäller jobbet, tveklöst att kunna ringa till svenska myndigheter och ordna ett möte som inte är digitalt. I mitt personliga liv, de där långa diskussionerna och utbytena vid middagsbordet efter en bra måltid.

• Hur känns det att representera Spanien i Sverige?

— Det är en stor ära. När jag tänker på Isabel de Oyarzábal, den första kvinnliga Ambassadören i Spaniens historia, som blev stationerad i Stockholm 1936, känner jag mig mycket stolt.

• Vilken är din personliga relation till Sverige?

— Min relation till Sverige kommer från havet, ett hav som i många århundraden sammanförde kulturer, havet mellan länder, Mare Nostrum, Medelhavet. Jag har lärt känna Sverige inte enbart genom mitt arbete i EU eller i OSSE, utan också genom vänskapen. Jag har många svenska vänner, vi delar kärleken för Mallorca, dess hav, dess skönhet. Och vi träffas där, och nu också här. Dessutom i Zaragoza, min hemstad, har ett viktigt diffusionsarbete av den svenska litteraturen och av Olof Palmes arv ägt rum. Många böcker av svenska författare och många kulturtidskrifter om Sverige har publicerats, man organiserade ett Olof Palmes pris för elever där hans änka deltog, och allt detta tack vore arbetet och drivkraften av en exceptionell aragonier som pendelbor mellan Sverige och Zaragoza, Paco Uriz, och hans fru Marina, som utgör ett verkligt band mellan Sverige och Aragonien.

• Hur har du klarat vintermörkret och kylan i Stockholm?

— Jag har inte upplevt att det har varit mörkt eller kallt. Jag kommer från bergen, från Sallent de Gállego i Pyrenéerna, där vi också har snö och kyla. Jag älskar att åka skidor och att åka skridskor, alltså jag känner mig som hemma här.

• Vad ser du som dina viktigaste uppgifter i Sverige?

— Mitt uppdrag är att fortsätta förstärka relationerna mellan Spanien och Sverige, bidra till att våra företag, våra medborgare, närmar sig varandra, att vi accepterar våra skillnader men samtidigt värdesätter potentialen i styrkan som uppstår när vi går samman för att åstadkomma förändringar och förbättra våra medborgares liv.

• Vilka frågor du brinner speciellt starkt för?

— Bra fråga. Sanningen är att jag intresserar mig för nästan allt, vilket är både bra och dåligt. Från jobbperspektivet, för allt som kopplar ihop Spanien med Sverige, dess företag, medborgare, stiftelser, kulturer.

• Vad kan Sverige lära sig av Spanien?

— Detta måste bestämmas av svenskarna. Jag vågar inte vara bemästrande. Spanien måste kämpa emot många stereotyper som ger en bild som inte är sanningsenlig. Det finns ett Spanien som är arbetsamt, seriöst, professionellt, plikttroget, med en stor anpassningsförmåga till nya omständigheter, vilket i dagens värld är en stor fördel.

• Vad kan Spanien lära sig av Sverige?

— Vi har arbetat tillsammans i många år, framför allt inom EU, och det finns ett ständigt utbyte vad gäller tankar och erfarenheter. Just nu delar vi ett gemensamt initiativ för att stödja multilateralismen i FN. Personligen, en av de saker jag beundrar mest är den svenska omsorgen för det allmänna och allmänintresset. En annan är den här aktningen för naturen och samspelet med den som jag ser i det svenska samhället.

— Jag har privilegiet att arbeta på Djurgården, en Nationalstadspark mitt i Stockholm. Jag hoppas att detta kultur- och naturlandskap fortsätter att skyddas; det verkar som om just nu Gröna Lund projekterar en ombyggnad. Jag hoppas att det svenska samhället fortsätter att värna om sina mjuka värderingar framför det gällande ”bara pengar”.

• Till sist, är det något du vill tillägga?

— Jag önskar att pandemin tar snart slut för alla, att inga flera människor ska behöva dö av den, att vi kan gå ut igen och återta våra liv på nytt. Det handlar om en gemensam ansträngning som berör oss alla, och våra två länder kommer säkerligen att bli stärkta och mer solidariska efter det.

© SPANIENPORTALEN (text & foto)

———————————————————————————————————————

Sveriges Spanienambassadör:

"Spanien har en stor plats i många svenska hjärtan"

 

Teppo Tauriainen är sedan den 1 september 2019 Sveriges ambassadör i Madrid.

Här möter han Spanienportalens chefredaktör på ambassaden i Madrid:

• Vad ser du mest fram emot under din tid här i Madrid?

— Att tillsammans med mina medarbetare på ambassaden ytterligare utveckla de redan goda relationerna och samarbetet mellan våra länder.

— Jag hoppas att vi ska kunna främja svenska intressen bred front som ökad export samt svensk kultur och gastronomi. 

•Vilken är din relation till Spanien?

– Jag har en nära relation till Spanien sedan studieåren då jag i ett par omgångar var på språkkurs i Spanien. Jag hade också förmånen att få ett praktikjobb på ett svenskt företag i Madrid en sommar i mitten 1980-talet. Jag har sedan dess besökt Spanien regelbundet.

•Vad ser du som dina viktigaste uppgifter?

— Att fortsatta på den inslagna vägen och det goda arbete som min företrädare och övriga kollegor på ambassaden i Madrid gjort för att värna svenska intressen i Spanien. Ambassadens verksamhetsfält är brett. Min ambition är alla delar av verksamheten ska få den uppmärksamhet den förtjänar.

•Hur känns det att vara Sveriges man i Spanien?

— Det är en stor ära att ha fått regeringens förtroende att representera Sverige i Spanien, som är en viktig partner inom EU och ett land som ligger många svenskar varmt om hjärtat.

 © SPANIENPORTALEN (text & foto)

 ———————————————————————————————————————

Striden om Francos grav:

Nu har diktatorn flyttats

En lång och bitter strid om Francos gravplats har nu nått slutet. Torsdag den 24 oktober öppnades diktatorns grav och kistan flyttades från Valle de los Caídos till den familjegrav där Francos hustru vilar.

Redan för drygt ett år sedan, den 24 augusti 2018, beslutade den då nytillträdda Socialistregeringen, med premiärminister Pedro Sánchez i spetsen, att den gamle diktatorn grav skulle flyttas. Regeringsbeslutet klubbades igenom i parlamentet med stor majoritet. Ledamöterna från konservativa Partido Popular och liberala Ciudadanos valde dock att lägga ner sina röster då de ansåg att det var bäst att låta saken vara. Högerpopulistiska Vox fanns inte i parlamentet vid denna tid men är hårda motståndare mot planerna.

Efter att den spanska katolska kyrkan gått med på att graven öppnas och kistan flyttas återstod bara juridiska hinder. Den spanska katolska kyrkan har numera en mindre konservativ linje än förr och vill inte längre förknippas med Franco.

I främsta ledet bland dem som motsatte sig en förflyttning stod general Francos barnbarn. De har under de senaste åren drivit en bitter juridisk strid mot en förflyttning genom att hänvisa till gravfriden. De anser att deras morfar är en hjälte Om Francos kista skulle flyttas så krävde barnbarnen slutligen att den i så fall placerades i katedalen i Madrid.

Men varken regeringen eller kyrkan ville ha Franco begravd i katedralen. Redan från början ansåg regeringen att bästa platsen för Franco vore begravningsplatsen i El Pardo utanför Madrid där Francos hustru redan har sin grav.

Utöver Francofamiljen finns starka reaktionära Francovänliga krafter som gjort allt för att försöka hindra en förflyttning. Hit hör falangister och hit hör föreningen Francos vänner samt ett antal andra ärkekonservativa grupperingar samt det populistiska extremhögerpartiet Vox.  Men även konservativa Partido Popular anser att ett förflyttning var onödig.

Efter att kyrkan gått med på en förflyttning inledde motståndarana en bitter juridsk strid där regeringsbeslutet överklagades till alla instanser. När allt såg slutligen såg ut att vara klart för en förflyttning i våras lyckades motståndarna till och med driva igenom ett arbetsmiljöstopp genom att hänvisa till faran för klämskador under arbetet med att lyfta den tunga gravstenen i granit som ligger ovanpå graven. Därmed kunde inte kistan flyttas före valet som hölls i april i år.

När arbetsmiljöstoppet avvärjts hamnade fallet slutligen hos Högsta domstolen. Handläggningen drog ut på tiden. Men den 24 september i år kom domstolens utfall. Franco fick flyttas. Dessutom skrev domstolen att han inte skulle flyttas till katedralen utan till familjegraven på begravningsplatsen vid El Pardo där Francos hustru redan vilar.

Det sista steget itogs vid regeringssammanträdet fredagen den 11 oktober. Därefter ständes alla entreer till Valle de los Caidos. Närvarande vid akten var Francos närmaste anhöriga och deras respektive. När kistan lyfts upp ur graven bars den ut ur basilikan av åtta manliga släktingar. Totalt deltog 22 medlemmar från Francos familj vid akten. Ingen tilläts ha med sig kamera eller mobiltelefon för att filma förflyttningen. Öppnandet av graven genomfördes bakom ett skydd för insyn.

För att inte flytten skulle hindras av Francovänner utanför Valle de Los Caídos flögs kistan i en helikopter de cirka fem milen till den nya begravningsplatsen vid El Padro. Där placeras den det pampiga gravmonument där Francos hustru är begravd. Vid Francos nya begravningsplats väntade Francoanhängare.
 

Det väldiga monumentet Valle de los Caídos, strax norr om Madrid. Här hade Franco sin grav. Foto: Spanienportalen

Striden om Francos grav har pågått länge

Valle de los Caídos är en unik minnesplats som började byggas efter spanska inbördeskrigets slut på direkt order av general Francisco Franco. Arbetet pågick från 1940 till 1958 och utfördes av republikanska krigsfångar. Tjugotusen fångar slet dygnet runt för att få den väldiga konstruktionen klar. Ett jättelikt 150 meter högt kors reser sig över monumentet som är hugget ur granitberget.

General Franco hade sin grav längst in i den väldiga kyrkosalen. I gravkammrarna innanför basilikans väggar finns kvarlevorna från 33 872 stupade soldater från båda sidor i inbördeskriget. Kropparna fördes hit från slagfältens massgravar.

Anhöriga till republikaner som vilar i monumentets gravkammare hade under lång tid krävt att Franco flyttas. De anser att Franco är en mördare och ville inte se sina ahöriga vila nära sin bödel. Om inte Franco flyttades kvävde de att deras anhöriga flyttades.

Foto: Spanienportalen

 

———————————————————————————————————————

Gibraltar öppnas mot Spanien

I sista stund lyckades regeringarna i Madrid och London komma överens i Gibraltarfrågan. Bara några timmar innan Storbritannien tog det sista steget bort från EU fastslogs att Gibraltar blir en del av Schengen-zonen. Därmed blir det nu en öppen gräns mellan Spanien och Gibraltar.

Foto Spanienportalen

 —————————————————————————————————————

 

Parlamentsvalet 10 november 2019:

Koalitionsregering möter splittrat parlament

Måndag den 3 februari 2020 öppnades det nyvalda parlamentet av Spaniens kung Felipe under högtidliga former. Det är den 14:e mandatperioden sedan demokratiseringen. Nu väntar en period med hårda debatter. För första gången i modern tid har Spanien en koalitionsregering där vänsterpartiet ingår, vilket väckt skarp kritik från högern. För att vinna tillräckligt med störd för att bilda regering var premiärminister Pedro Sánchez (PSOE) dessutom tvungen att komma överens med katalanska separatister i vänsterrepublikanska partiet ERC, vilket fått den katalanska frågan att ytterligare hamna i fokus.

Det var i den andra omröstningen i parlamentet som genomfördes den 7 januari som Pedro Sánchez fick 167 ja-röster medan 165 ledamöter röstade nej och 18 ledamöter röstade blankt. Avgörandet hade indirekt det katalanska vänsterrepublikanska partiet ERC som har tretton ledamöter i parlamentet och som genom att lägga ner sina röster i stället för att rösta nej indirekt såg till att Sánchez vann. Utöver de tretton katalanska separatisterna från ERC valde också de fem ledamöterna från baskiska självständighetspartiet EH Bildu att rösta blankt

 

I Pedro Sánchez regering ingår fem ministrar från valalliansen Unidas Podemos varav Podemos ledare Pablo Iglesias blir vice premiärminister. På bilden här intill som togs två dagar efter valet i november skakar Pedro Sánchez och Pablo Iglesias hand efter att ha kommit överens om att bilda en vänsterkoalitionsregering. Det demokratiska Spanien har tidigare aldrig haft någon koalitionsregering och det krävdes ytterligare politisk mognad under flera års turbulens innan partiledarna för PSOE och Podemos var redo att börja lyssna på varandra.

Den progressiva vänsterpolitiken som den nya regeringen utlovat innefattar flera kostsamma radikala reformer som höjning av minimilönen, vilket kritiseras hårt från högerpartierna Partido Popular och Ciudadanos. Men det som kritiseras hårdast är att Pedro Sánchez öppnar för en dialog och förhandling med de katalanska separatisterna om ökat självstyre. I uppgörelsen ingår löftet om att bilda en förhandlingsgrupp som kan inleda en dialog om Kataloniens framtid.

 Seger med bitter eftersmak för PSOE

Socialistpartiet PSOE blev som väntat största parti och partiledaren Pedro Sánchez utropades till valets vinnare. Men det var en seger med bitter eftersmak. Högerpartierna gick framåt och högerextrema Vox är nu tredje största parti.Bilden här ovanför togs utanför PSOE:s partihögkvarter av Spanienportalens utsände när Pedro Sánchez mötte sina jublande anhängare under valnatten. Det var en lättad partledare. Resultatet blev inte så svagt som de sista dagarnas opinionsundersökningar visat. PSOE fick 120 mandat jämfört med 123 vid valet i april. Men Sánchez beslut att utlysa nyval visade sig vara ett totalt felbeslut. Det tidigare komplicerade parlamentariska läget har inte alls förändrats utan snarare förvärrats. Konservativa Partido Popular som tidigare var svaga gick starkt framåt och med 87 mandat kan det konservativa partiet nu bli en utmanare om regeringsmakten. Att högerextrema Vox dessutom vann en jordskredsframgång och fick 52 mandat innebär att Partido Popular inte kommer att kunna lägga ner sina röster och släppa fram Sánchez regering. Samtidigt har möjligheten till en mittenkoalition krossats i och med att liberala Ciudadanos hamnade på endast 10 mandat. Vänsterkoalitionen Unidas Podemos fick 35 mandat vilket är en tillbakagång men samtidigt fick det nya vänsterpartiet Mas Pais 3 mandat. Unidas Podemos kan bli koalitionpartner med PSOE, men det krävs omfattande kompromiser mellan dem för att det ska fungera  och dessutom krävs att flera mindre partier röstar ja eller lägger ner sina röster för att PSOE och Unidas Podemos ska kunna regera. Detta var fjärde gången på fyra år spanjorerna gick till val. Tröttheten på politikernas oförmåga att bilda regering var stor. Mannen härintill som fångades på bild av Spanienportalens chefredaktör på en gata i Madrid försökte få spanjorerna att intressera sig för att rösta. Men det gick inte så bra. Valdeltagandet sjönk under 70 procent vilket gynnade högern.

Opinionsundersökningarna innan gav ett splittrat valresultat. Det flesta resultat pekade ut Socialistpartiet PSOE som största parti och i efterhand kan man konstatera att PSOE klarade sig från att göra backa så stort som flera pekade ut. Konservativa Partido Popular ökade sitt stöd rejält sedan valet för ett halvår sedan vilket också undersökningar visat, på bekostnad av framför allt liberala Ciudadanos som föll mycket djupt.  När alla röster räknats hade Ciudadanos till och med gjort ett sämre resultat än de mest pessimistiska mätningarna spått. En total katastrof för partiet som efter valet i april till och med såg ut att kunna gå förbi PP och bli det stora borgerliga partiet. Partiledaren Albert Rivera som varit den som låg bakom fiaskot meddelade redan dagen efter valet sin avgång. Frågan är nu hur Ciudanos ska kunna resa sig. Troligen blir det Inés Arrimadas som tar över som partiledare.

Samtidigt gick det populistiska högerextrema Vox rejäl framåt. Partiet fick stor medvind i valrörelsens slutspurt, framför allt som en reaktion på oroligheterna i Katalonien. Men förflyttningen av general Franco som genomfördes bara någon vecka innan valet väckte också nostalgiska känslor som Vox skickligt utnyttjade. När de andra högerpartierna valde att lägga om sina valrörelser och i stället för att tala om ekonomi inrikta dem helt på Katalonien hamnade allt fokus på Vox som äger den frågan. Vox dominerade debatten under slutspurten och är nu tredje största parti.

Valet som hölls i våras och valet i november är på flera sätt ett utdraget historiskt epokskifte för Spanien. Spanien har nu fått ett nytt politiskt landskap där politikerna måste lära sig navigera.  Spanien har blivit mer europeiskt med flera mindre partier och mer polariserat. För första gången sedan demokratiseringen har Spanien dessutom fått ett högerextremt nationalistiskt parti i parlamentet med Vox.

Socialistpartiet PSOE:s seger i valet som hölls i våras räckte alltså inte för att få fortsätta regera. Utöver de 123 egna PSOE-ledamöterna lyckades Pedro Sánchez den gången efter flera månaders försök bara garantera stöd från den enda ledamoten från det lilla regionala patiet Partido Regionalista de Cantabria. 124 ledamöter bakom ryggen räcker inte och det blev nyval.

Pedro Sánchez hade hoppats att tiden skulle få vänsteralliansen Unidas Podemos ledare Pablo Iglesias att ändra sig och sänka sina krav och gå med på att släppa fram en PSOE-regering genom att rösta ja. Men Iglesias vägrade backa. För att ge sitt stöd krävde han att Podemos skulle få ingå i regeringen med flera ministerposter. I sista stund erbjöds Podeoms en plats i regeringen och tre ministerposter men det räckte inte för Podemos ledare.

Som ett resultat av Iglesias idé att driva partiet splittrades Unidas Podemos. Inför valet i november ställde den nya vänsterkoalitionen Mas País upp. Bakom det nya vänsterpartiet som har en mer pragmatisk inställning än Podemos står Íñigo Errejón som tidigare var Podemos andraman. Bland de ledande profilerna finns också Manuela Carmena som tidigare var en hyllad borgmästare i Madrid för koalitionen Más Madrid, som det nya partiet knoppats fram ur. Más Pais har också samarbete med den Gröna partirörelsen. Stödet bland väljarna blev dock bara tre mandat, vilket är mindre än utbrytarna hoppats. Men valrörelsen var extremt kort och vi kan kanske se en begynnelse av ett Miljöparti i och med Más País nu är är i kongressen.

Från högerblocket fanns inget intressa att släppa fram Pedro Sánchez genom att rösta blankt. Högerblocket som består av Partido Popular, Ciudadanos och Vox hade ingen möjlighet att vinna en regeringsfråga efter valet i april. Men Ciudadanos hade en möjlighet att lämna högerblocket och skapa en mittenregering med PSOE. Albert Rovera hade alltså chansen att bli vice premiärinister i en stark mittenregering men valde att i stället bli ett stödparti för PP och liera sig med Vox. Det blev hans fall.

 

Ciudadanos högersväng sänkte partie

Efter valet i våras valde det liberala partiet Ciudadanos att bli ett utpräglat nationalistiskt högerparti. Partiledaren Albert Rivera föredrog att närma sig högerextrema Vox framför att öppna möjligheten för ett mittensamarbete med Socialistpartiet PSOE. Resultatet blev en katastrof för Ciudadanos och ledde till Albert Riveras avgång.

I alla viktiga uppgörelser i regionerna som skedde under sommaren valde Ciudadanos att låta konservativa Partido Popular få tillsätta de regionala regeringscheferna även om det innebar ett samarbete i koalition med det högerpopulistiska Vox. Inte ens möjligheten att få egna borgmästarposter fick Cudadanos att  lägga ner sina röster och släppa fram Socialistpartiet.

Ett resultat av att de tre högerpartierna gick samman är att Partido Popular kunnat återta styret av stadshuset i Madrid. Partido Popular fick också tillsätta regionalpresidenten i den viktiga Madridregionen trots att partiet tappade stort tack vare Ciudadanos och stöd av Vox. Ciudadanos partiledare och partiets grundare Albert Rivera fick från flera håll kritik för den inslagna vägen. I realiteten innebär politiken att Ciudadanos förvandlades från ett liberalt mittenparti till ett nationalistiskt högerparti som släppt alla de egna ambitionerna för att i stället lyfta fram Partido Popular till att bli det ledande oppositionspartiet. Trots att Partido Popular backade stort i valet och egentligen var en förlorare. Trots att Ciudadanos var på väg att köra förbi Partido Popular.

Att Albert Rivera föredrog ett högersamarbete med Partido Popular och det populistiska extremhögerpartiet Vox före ett mittensamarbete med PSOE som är socialdemokratiskt kritiserades förstås av vänstern, vilket var väntat. Men också gamla socialliberaler vädrade sitt missnöje med politiken som de ansåg gjorde att Ciudadanos skulle förlora väljarnas stöd. Flera tongivande liberaler som varit medlemmar i Ciudadanos lämnade partiet i protest. Mest uppmärksamhet fick brytningen med den före detta franske premiärministern Manuel Valls.

 

Högernationalister in i parlamentet

Fyrtio år efter demokratins återinförande har Spanien fått ett politiskt landskap som ser ut som i övriga Europa. Tidigare fanns i princin bara två stora partier som turades om vid makten. Sedan kom vänsterpartiet Podemos på vänsterkanten och det liberala partiet Ciudadanos. Det som slutligen gjorde att Spanien numera inte längre är annorlunda än norra Europa är det nationalistiska högerpartier Vox som fick  24 mandat i valet. En stor roll i framgången har partiledaren Santiago Abascal, på porträttet här intill.

Det är framför allt konservativa Partido Popular som skakats om av det nya nationalistiska extremhögerpartiet Vox. En stor del av Vox väljare har tidigare röstat på Partido Populars. Partiets framgång bygger på ett ökat motstånd mot den katalanska separatismen.

Vox partiledning är alla utbrytare från Partido Popular. Partiledaren Santiago Abascal är från Baskien. Han är en reaktionär högerkatolik som gjort sig känd för sin hårda kritik mot katalansk och baskisk separatism. Vox ideologi är spansk nationalistisk, reaktionärt katolsk, antifeministisk och antimuslimsk. Vox vill stoppa invandringen från muslimska länder men har inget emot latinamerikanska invåndrare då ju dessa är en del av det fornstora spanska imperiet.

Vox är EU-skeptiskt men inte mot EU. De vill ha en reconquista för spanska värden och hyllar Spaniens framgångar i forna tider och den gamla genuina spanska kulturen som tjurfäktning, flamenco och jakt. Partiets kärnväljare är en medelålders man. Vox har alltså mycket gemensamt med andra högerextrema partier i Europa. Men det som skiljer Vox från andra är att partiets framgång framför allt är ett resultat av motståndet mot den katalanska separatismen. Vox är för spansk enighet och bittra motståndare mot självstyre.  Bland kandidaterna till valbara platser finns dessutom flera generaler som ingick i Francoregimen vilket stärker partiets koppling till frankismen. Bilden här ovanför togs av Spanienportalens redanktör när Vox avslutade sin valkampanj den 26 april på Plaza de Colón i Madrid, en plats grundad av Franco och som hyllar det spanska imperiets forna storhet.

Att Vox nu fick drygt tio procent av rösterna innebär att utrymmet till höger om Partido Popular nu fylls. Fyrtio år efter att Spanien blev demokratiskt har vi nu alltså fått ett bredare politiskt landskap som på många sätt ser ut som i de flesta europeiska länder med ett missnöjesparti på högerkanten i form av Vox och en polariserad höger och vänster och sedan tidigare också ett missnöjesparti till vänster i form av Podemos. Genom Vox framgång skärps därmed polariseringen mellan högern och vänster.

Spanienportalens chefredaktör Thomas Gustafsson analyserade Vox framgångar i P1 Morgon i en intervju från Madrid den 29 april morgonen, efter valet, inslaget ligger nu på SR Play och nås på direktlänken.

 __________________________________________________________________________________

 

 Nyvalet 28 april 2019:

Nyval efter endast tio månader

I somras fick socialistledaren Pedro Sánchez kung Felipes välkomnande som regeringschef  Foto: Moncoa

Spanjorerna går till parlamentsval söndagen den 28 april. Eftar att ha misslyckats med att få igenom sin budget fanns det ingen annan möjlighet för premiärminister Pedro Sánchez (PSOE) än att utlysa nyval. Efter minde än ett år blev situationen ohållbar för Pedro Sánchez minoritetsregering.

Sedan maktskiftet sommaren 2018, då Pedro Sánchez från Socialistpartiet (PSOE) blev Spaniens nya premiärminister genom att tvinga bort Partido Popular från regeringsmakten genom ett misstroendevotum, har Partido Popular (PP) bytt partiledning. Den nya partiledaren Pablo Casado måste profilera sig och framstå som hård mot vänstern för att vinna tillbaka konservativa väljare som gått över till det nya extremhögerpartiet Vox. Samtidigt innebär skiftet av partiledning att PP:s högerfalang med den tidigare partiledaren José María Aznar i spetsen nu fått stort inflytande i partiet. Partido Populars nya politiska strategi har varit att koncentrera all kraft på att kritisera Pedro Sánchez regering för dess handhavande av Katalonien. PSOE anklagas för att vara allt för slappa med separatisterna. Under hösten 2018 steg den politiska temperaturen och gjorde det allt svårare för Sánchez minoritetsregering att få igenom sin politik. För att sätta press på Sánchez och tvinga fram ett nyval kallade slutligen Partido Popular tillsammans med Ciudadanos till en manifestation i Madrid söndagen den 10 februari. Ultranationalistiska Vox deltog också i manifestationen.

 

_____________________________________________________________

____________________________________________________________________________________

 

Maktskiftet sommaren 2018:

Sánchez tillträde är ett epokskifte

Mariano Rajoy möter Socialistledaren Pedro Sánchez på trappan in till regeringsbyggnaden Monclona. Efter sju år lämnade Rajoy Moncloa i början av sommaren 2018 och Pedro Sánchez flyttade in. Mariano Rajoy avgick också som partiledare. Han har därefter ersattas av den unge högerpolitikern Pablo Casado. Foto: Moncloa.

En turbulent vår slutade med att partiledaren för Socialistpartiet (PSOE) genom tur och skicklighet lyckades manövera sig fram till makten genom att på kortast möjliga tid samla en majoritet bakom sitt krav på regeringens avgång.

Misstroendeomröstningen om regeringen Mariano Rajoys framtid genomfördes fredagen den 1 juni 2018 klockan 11.00.

Resultatet blev 180 röster för, 169 mot och 1 avstod.

Pedro Sanchez kunde därmed ta över regeringsmakten med omedelbar verkan. Redan under lördagen den 2 juni 2018 fick han kungens uppdrag att bilda en ny regering. Till skillnad mot sina föregångare valde Sánchez att  avlägga eden framför kungen utan att ha en Bibel framför sig.

Den tyngsta posten i nya regeringen fick Carmen Calvo som blev vice regeringschef och jämstäldhetsminister. Hon får som vice en tung uppgift som samordnare. En viktig ministerpost fick också EU-veteranen Josep Borrel, som blev utrikesminister.

Förutom Socialistpartiet PSOE och Vänsteralliansen Unidos Podemos krävdes röster från samtllidiga regionalistpartier för att uppnå 176 mandat, vilket är det som krävs för att vinna en majoritet i parlamentet som har 350 platser.

Liberala Ciudadanos ville ha ett nyval i stället och de stödde därför inte misstroendet. De inte vill se en socialistregering och vill hålla borta de regionala partierna från inflytande.

Kanariska regionalpartiet valde att lägga ner sin enda röst.

Avgörande för Sánchez seger var stödet från det baskiska borgerliga regionalistpartiet PNV. Detta parti hade precis gett sitt stöd till Mariano Rajoys budget och fick för detta igenom uppgörelser med centralregeringen värda minst 500 miljoner euro. För att vinna deras stöd i omröstningen lovade Pedro Sánchez att budgetens uppgörelse ska gälla.

Regeringsskiftet innebar flera stora förändringar:

• För första gången sedan demokratiseringen fick Spanien en minoritetsregering som kom till makten via misstrodendevotum.

• Katalonien fick tillbaka sitt självstyre och nu väntar förhandlingar mellan katalanska regionalregeringen och centralregeringen om att skriva om statuten som reglerar Kataloniens förhållande med Spanien.

• Efter drygt sju år som premiärminister lämnade Mariano Rajoy (PP) helt politiken efter den snöpliga förlusten vid förtroendeomröstningen.

•Partido Populars nya partiledare Pablo Casado utsågs därefter vid PP:s partikongress den 21 juli.  Han företräder partiets reaktionärt konservativa falang dit den tidigare regeringschefen José María Aznar tillhör.

• Vid den slutliga omröstningen stod Pablo Casado mot den tidigare vice regeringschef Soraya Saínz de Santamaría som företrädde Mariano Rajoys kristdemokratiska liberalkonservativa linje. Men att hon är mer popular bland väljarna än Pablo Casado struntade partikongressens ledamöter i, de ville inte ha en kvinnlig ledare och föredrog dessutom att Partido Popular gick mer åt höger. 

• Inom Socialistpartiet PSOE anses  det vara en fördel att Pablo Casado blev PP:s nya ledare, med honom blir PP mer reaktionärt vilket skrämmer mittenväljarna. Dessutom kommer han aldrig att bli fri från det faktum att fuskat sig till sin Master-examen, trots att det som skedde inte var brottsligt enligt ett politiskt styrt utslag i domstol.

• PP:s konservativa falang med José María Aznar i spetsen hoppas Partido Popular genom en hårdare centralistisk konservativ lineje med gamla katolska värden ska attrahera sina gamla kärnväljare.  Risken är dock mycket stor att resultatet blir tvärt om när det gäller kampen mot Ciudadanos. Däremot kan de konkurrera om väljarna med det nya centralreaktionära och konservativa partiet Vox.

 

Mariano Rajoy återgick till att bli tjänsteman

Den spanska konstitutionen innebär att Mariano Rajoy och hans regering avgick med omedelbar verkan.

Tre dagar senare, den 5 juni, meddelade Mariano Rajoy att han avgår som partiladare för Partido Popular:

"Det är bäst för mig, för Partido Popular och för Spanien," var hans förklaring till beslutet.

Mariano Rajoy överlät till en extrainkallad partikongress att den 21 juli utse sin efterträdare. Någon given kandidat finns ej. Den tidigare kvinnliga favoriten Madrids regionalpresident Cristina Cifentes föll bort tidigt efter att hon fuskat med att uppge en falsk examen. Problemet för partiet var att den verklige favoriten Alberto Núñez Feijóo, regionalpresident i Galicien, förklarade att han inte ställer upp bara några dagar efter tiden för att anmäla sin kandidatur gick ut. Av de sex kandidater som ställde upp sållades sedan två fram av medlemmarna, Mariano Rajoys kronprinsessa Soraya Sáez de Santamaría och den ynge mer konservativa Pablo Casado som alltså blev den som vann maktkampen.

Den nya ledaren får en tuff uppgift. Svårt tungd av korruptionsskandaler och en misslyckad politik i Katalonien har gjort att Partido Popular befinner sig i en djup kris med en massiv flykt av sympatisörer som gått till liberala partiet Ciudadanos.

Pedro Sánchez har möjlighet att regera återstående mandatperiod fram till sommaren 2020. Om detta ska lyckas måste han klara av en svår balansgång där han måste förlita sig på stöd från Podemos och de regionala partierna. Men ju längre tid han kan sitta kvar, desto större möjlighet har PSOE att sätta dagordningen och ta initiativet vilket kommer att gynna partiet i det kommande valet.

Slutligen kunde lyckades alltså inte Mariano Rajoy skaka av sig alla korruptionsskandaler som hans konservativa Partido Popular gjort sig skyldiga till. Droppen som fick bägaren att rinna över och socialistledaren att kräva regeringens avgång var de fällande domarna i den federala specialdomstolen Audiencia Nacional i de så kallade Gürtel- och Bárcenas-skadalerna som visar att Partido Populars under minst tio års tid tagit emot mutor som sedan använts i partiets kampanjer och även för att fördela till partiets inre krets.

Inget pekar visserligen hittills på att också Mariano Rajoy är skyldig och gjort egen vinning.  Det var föregångaren José María Aznar och hans ministrar och regionalpresidenter som satte mutor och svarta pengar i system i utbyte mot sockrade kontrakt. Men varken José MAría Aznar eller Mariano Rajoy står åtalade trots att de som partiledare haft det yttersta ansvaret under en den period då fifflet och bedrägerierna påggick.

Rajoys namn finns  dock den svarta bokföringen och han kan komma att knytas till skandalen längre fram. Audiencia Nacional skriver också i sin dom att Mariano Rajoys vittnesmål saknar trovärdighet.

Men Mariano Rajoy har onekligen haft stor framgång med den ekonomiska politiken under sin regeringsperiod. När han tog över regeringsmakten 2011 hade den tidigare Socialistregeringen med Luis Rodriguez Zapatero som regeringschef misslyckats med att möta den ekonomiska krisen som Spanien drabbades av 2008. Zapateros politik ledde tvärt om till att krisen förvärrades.

Spanien var kört i botten. Under de sju år Rajoy haft makten har ekonomin sanerats och återhämtats. Arbetslösheten har sjunkit.

Den ekonimiska situationen är dock fortfarande ömtålig. Från den borgerliga oppositionen finns därför nu en oro att Sánchez genom att han blir beroende av vänsterpartiet Podemos ska föra en kostsam ekonomisk reformpolitik som ska bromsa tillväxten. Av erfarenhet vet väljarna att Socialistpartiet aldrig lyckats sköta ekonomin i Spanien.

Sánchez kommer att vara beroende av de regionala partierna i Katalonien och Baskien och kommer att tvingas till eftergifter för att få behålla deras stöd. Speciellt den katalanska frågan riskerar att kunna leda till att också Sánchez tvingas lämna makten tidigare än han tänkt sig, precis det som hände Mariano Rajoy

 

Skandalerna som fällde Partio Popular

Ett resultat av hänselserna i Katalonien är att den stora korruptionsskandalen inom Partido Popular hamnade utanför mediernas bevakning.När domen slutigen kom sommaren 2018 ledde den till ett mistroendevotum som fällde regeringen Rajoy.

Domarna visar att en stort del av Partido Populars inre cirkel inte verkar ha gjort något annat än att sko sig själva under de goda överhettade åren i början av 00-talet.

Tidigare har partiets kassörer redan fängslats men flera ministrar har tvingats avgå sedan det visat sig att de handskats med svarta pengar, värst var industriministern som avslöjades att ha placerat pengar i hemliga konton i Panama.

Den stora skandalen som nu kommit upp i domstol var att partiet förstörde den hemliga bokföring som fanns i de tidigare partikassörernas datorer.

Skandalerna inom Partido Poplular är redan sedan tidigare så många att vanligt folk inte längre orkar ta in med detaljer.

Tidigare har den tidigare regionalpresidenten för Balearerna och före detta PP-ministern Jaume Matas till slut efter en långdragen process dömts till ett långvarigt fängelsestraff för mutbrott och bedrägerier. Den tidigare vice premiärministern Rodrigo Rato avslöjades att ha roffat åt sig miljoner under sin tid vid makten. I februari dömdes han till fyra och ett halvt års fängelse för bedrägerier.

I var och varannan provins och storstadskommun där Partido Popular hade makten i har det förekommit omfattande korruotion och bedrägerier. Värst har det varit i Madrid, Valencia, Valenciaregionen, Mallorca och Murcia men inom den högsta partiledningen förekom också ett utstuderat fiffel med dubbel bokföring, samt mottagande av mutor och kommissioner som placerades oredovisade på hemliga bankkonton.

Många mindre kända namn har dömts och många har ännu inte hamnat i rättegång. Strax efter att domen fallit mot Rodrigo Rato häktades till exempel den tidigare vice regionalpresidenten i Madrid Ignacio González misstänkt för grova bedrägerier., och runt honom fanns en rad andra personer som också plockats in av polis.

Den tidigare premiärministern och partiledaren för Partido Popular, José María Aznar, har dock hittills klarat sig undan alla misstankar trots att det var han som var ytterst ansvarig för partiets affärer under åren då korruption och fiffel sattes i system. Aznar har inte ens tvingats svara på frågor om hur Partido Popular kunde bygga upp en miljardfömögenhet av mutpengar på hemliga utländska konton under åren han var partiledare. Inte heller har den tidigare ministern och regionalpresidenten för Madridregionen Ezperanza Aguirre behövt svara på några frågor trots att hon under dessa år var spindeln in nätet som kontrollerade det mesta som hände i partiet.

_____________________________________________________________

____________________________________________________________________________________

Valet juni 2016

Partido Popular störst utan majoritet 

Konservativa Partido Popular med den sittande premiärministern Mariano Rajoy i spetsen vann valet den 26 juni 2016. När alla röster räknats hade partiet fått 14 fler mandat än i december vilket överraskade alla opinionsundersökningar.I osäkra tider med hotande ekonomisk kris sökte väljarna stabilitet. Ett halvår utan regering fick också många  som tidigare röstat på andra partier att gå tillbaka till PP.

Den andra stora överraskningen som väljarna bjöd på i valet den 26 juni var att den nya vänsteralliansen Unidos Podemos inte lyckades gå förbi Socialistpartiet PSOE vilket samtliga opinionsundersökningar visat. Här sökte sig vänsterväljarna till vad de uppfattar som ett välkänt alternativ.

Podemos ledare Pablo Iglesias straffades alltså för att han sänkte möjligheten till regeringsskifte i december och trots alliansen med det gamla vänsterpartiet fick  Unidos Podemos bara två mandat fler än senaste valet.

Fjärde största parti blev liberala Ciudadanos, men även detta uppstickarparti tappade röster från valet i december och tappade många mandat.

Den 19 juli samlades det nyvalda parlamentet i kongressbyggnaden i Madrid. Efter namnuppropning var den första uppgiften att enas om talmän där det direkt blev en politisk strid om vem som skulle vara förste talman.  Partido Popular ville att tidigare ministern Ana Pastor skulle utses men Soclalistpartiet PSOE hade beslutat utmana henne med tidigare talmannen Paxi Lopéz. Vid andra avgörande omröstningen stod det klart att PSOE misslyckats med få stöd av de regionala borgeliga separatistpartierna, de föredrog att lägga ner sina röster. Med Ciudadanos röster för fick Ana Pastor 169 röster och kunde därmed utses till förste talman och ta över ordförandeklubban.

Statschefen kung Felipe ska nu träffa alla partiledare för överläggningar men redan nu står det klart att det blir Mariano Rajoy som får första chansen att försöka få bilda regering. Den 2 augusti kommer parlamentet att samlas för en första omröstning som kräver absolut majoritet med 176 mandat vilket inte kommer att ske. Mariano Rajoys chans är att han bli godkänd i andra omröstningen om tillräckligt många motståndare lägger ner sina röster.

På bilden här ovan som togs strax efter midnatt under valnatten tar han emot sina anhängares hyllningar på balkongen utanför partihögkvarteret. På bilden nedanför står hela partiets inre krets.

Fyra års tuff besparingspolitik och en rad allvarliga korruptionsskandaler inom Partido Popular gör det svårt för både PSOE och Ciudadanos att låta Mariano Rajoy fortsätta som premiärminister.  Samtidigt innebar valet förstås att Mariano Rajoy fått ett stort lyft vilket gör det lättare för honom att kunna förhandla om att få stöd för en regering. Men om Mariano Rajoy ska lyckas få en regering godkänd i parlamentet krävs att PSOE lägger ner sina röster.

 

FOTO: THOMAS GUSTAFSSON/SPANIENPORTALEN

FOTO: THOMAS GUSTAFSSON/SPANIENPORTALEN

Anhängare till Partido Popular firade partiets stora framgångar under valnatten i Madrid.

t.

Nyval kan få spansk politik att mogna

Spanien befinner sig i en allvarlig politisk kris. Hundra dagar har passerat sedan parlamentsvalet i slutet av december. Ännu har inte de nyvalda ledamöterna lyckats utse en ny regering.

Aldrig tidigare under de trettio år som jag har följt spansk politik har den politiska osäkerheten varit så stor som nu. Parlamentet är djupt splittrat. Samtidigt är tiden på väg att rinna ut. Om inte en ny regering utses före den 2 maj kommer parlamentet att upplösas och spanjorerna att kallas till nyval den 26 juni.

Med bara 123 mandat i kongressen är avgående regeringschef Mariano Rajoy från konservativa Partido Popular (PP) långt ifrån egen majoritet. Fyra års tuff besparingspolitik och en rad allvarliga korruptionsskandaler gör att ingen vill låta Partido Popular få en ny regeringsperiod.

Efter valet har i stället partiledaren Pedro Sánchez från det socialdemokratiska Socialistpartiet Partido Socialista Obero Español (PSOE) bildat en koalition med Albert Rivera, ledare för det liberala partiet Ciudadanos. Tillsammans har de 130 platser i kongressen och kan därmed hävda att de är större än Partido Popular.

Men 130 mandat räcker förstås inte heller för att bilda regering när alla andra av kongressens 350 ledamöter röstar mot. Det skedde i början av mars då Pedro Sánchez gjorde ett första försök att bli godkänd som regeringschef.

Spanien är en ung demokrati där två stora partier tidigare alltid har turats om vid makten. Nu finns fyra större partier i parlamentet. Samtidigt som det inte finns någon given majoritet saknar de spanska politikerna förmågan att söka kompromisser. Tonläget är högt. Ingen inser att den som vill bilda regering också måste vara villig att arbeta för hela befolkningen. I Spanien har politik alltid inneburit konfrontation. I Spanien är det ingen som vet hur man kohandlar.

Det hårt polariserade debattklimatet har sina rötter i de gamla konflikter som en gång ledde till ett förödande inbördeskrig. De politiska ledarna är som arroganta stridstuppar som vägrar ge sig. De kan inte ens komma överens om var de ska mötas. När Socialistpartiets ledare Pedro Sánchez efter mer än hundra dagars utdraget gräl slutligen kunde träffa det nya vänsterpartiet Podemos ledare Pablo Iglesias för ett inledande samtal så skedde det i en korridor i parlamentet. På neutral mark för att ingen skulle behöva uppsöka den andre.

Inför valet i slutet av december var det ingen i Spanien som talade om annat än politik. Trots att det var jultider. När jag besökte min stambar i Madrid var det oundvikligt att hamna i heta politiska diskussioner med de andra gästerna. Valdeltagandet blev också rekordstort.

Nu växer den politiska apatin. De flesta av mina spanska vänner har redan slutat att följa den politiska nyhetsrapporteringen. De orkar inte mer. Samtalen i kvarterets barer har övergått till att handla om fotboll igen.

Samtliga opinionsundersökningar visar att ett nyval skulle ge ett lika splittrat parlament som i dag. Däremot skulle politiken säkert förändras. Både konservativa Partido Popular och Socialistpartiet PSOE skulle förmodligen få nya partiledare. Båda skulle vara yngre kvinnor. Därmed skulle vi få ett nytt tonläge i politiken. Inga arroganta stridstuppar. Utan kompromissvilliga partiledare som är villiga att lära sig att man måste kunna kohandla i politiken.

Spanien gör upp med korruptionen

Den politiska korruptionen fortsätter att dominera nyhetsrapporteringen här i Spanien. Var och varannan dag sker nya arresteringar samtidigt som allmänheten matas med nya uppgifter från någon av alla förundersökningar som pågår. Värst drabbat av korruption är det konservativa regeringspartiet Partido Popular.

Man kan få intrycket att korruption genomsyrar allt i det spanska samhället. Men det finns alltid två sidor av ett mynt. Man kan i stället se rättsprocesserna som ett bevis för att politisk korruption numera inte accepteras i Spanien. De flesta bedrägerier som nu dras fram ur smutsen skedde för flera år sedan, under den överhettade perioden under 00-talet. runt om i landet pågår hundratals rättsfall där flera lett fram till domar denna vår.

I Katalonien har snaran slutligen dragits åt runt familjen Pujol från det gamla katalanska regionalistpartiet CiU som styrde Katalonien under decennier. Under våren har äldste sonen Jordi Pujol Ferrusol som tog över partiets ledning under en kort tid efter sin far Jordi Pujol häktats, misstänkt för att personligen tagit emot en stora summor mutor. När härvan slutligen kunde nystas upp hade det under lång tid funnits rykten och uppgifter om att oredovisade ”kommissioner” på två procent betalats ut till partiledningen för kontrakt för offentliga uppdrag men det hade aldrig kunnat bevisats. Förundersökningen innehåller vittnesmål om att det funnits plastkassar fyllda med kontanter som körts till hemliga konton i Andorra. Jordi Pujol Ferrusol fick länge vara kvar i frihet medan utredningen pågick men i april häktades han slutligen vilket pekar på att det blir en fällande dom. Däremot går alltså hans pappa, den tidigare regionalpresidenten Jordi Pujol helt fri, inte heller har några anklagelser riktats mot den tidigare katalanska regionalpresidenten Artur Mas.

I Andalusien skakas Socialistpartiet PSOE av avslöjanden om fiffel med bidrag och bedrägerier med offentlige madel på upp mot 940 miljoner euro. Den jättelika härvan som brukar kallas ERE-skandalen har lett till att många socialister ställts inför rätta och flera höga politiskt tillsatta tjänstemän kommer att dömas. De två tidigare socialistiska regionalpresidenterna Manuel Chavez och José Antonio Griñán har under våren slutligen också kallats till förhör i domstol, men det ser ut som om de klarar sig utan åtal.

Kungahuset står inte heller utanför utrensningen av korruption. Prinsessan Cristinas make Iñaki Urdangarin fick i februari slutligen sin dom för omfattande fiffel och bedrägerier. Han dömdes till till drygt sex års fängelse , men prinsessan själv frikändes av domstolen i en rättegång där åklagaren gjort allt för att hålla kungahuset utanför processen. Kung Felipe har tydligt tagit avstånd då hon vägrat skilja sig från sin make. Paret har fått sin hertigtitel indragen och Cristina får inte längre förekomma i några offentliga sammanhang. Däremot kan ingen röra hennes prinsesstitel som Cristina behåller livet ut. Prinsessfamiljen tillbringar numera större delen av sin tid i Schweiz. Alla höga böter har gjort att deras förmögenhet numera är har blivit betydligt mindre.

 

Mariano Rajoy tvingas kohandla

Spanien befinner sig i en helt ny parlamentarisk situation. För första gången sedan Spanien blev demokratiskt styrs landet av en svag minoritetsregering som tvingas söka överenskommelser med tidigare motståndare för att få igenom sin ekonomiska politik. 

Efter drygt tio månader utan regering lyckades slutligen det spanska parlamentet samlas den 29 oktober 2016 för att utse en ny regeringschef. Med 170 röster för, 111 mot och 68 nedlagda vann Mariano Rajoy, ledare för konservativa Partido Popular. Tack vare att större delen av ledamöterna från Socialistpartiet (PSOE) valde att lägga ner sina röster kunde det politiska dödläget slutligen brytas.

 Som politiker är Mariano Rajoy en slug spelare som alltid avvaktar in i det sista med avgörande drag. Utan att egentligen göra något lyckades han få sina politiska motståndare att göra bort sig så grovt att han till slut stod kvar som enda möjliga regeringskandidat. Inte ens det faktum att en stor del av Partido Populars inre krets står inför rätta för korruption och bedrägerier diskvalificerade Mariano Rajoys chanser.

Med valet av de nya ministrar som ingår i hans nya regering har Mariano Rajoy visat fortsatt prov på sin politiska fingertoppskänsla. Den nya regeringen består till hälften av nya ministrar, hälften gamla. De som ansvarat för den ekonomiska politiken fortsätter medan till exempel den impopulära inrikesministern får gå. Men framför allt har Mariano Rajoy gett ministerposter till flera yngre politiker som gjort sig kända för sin kompromiss- och förhandlingsvilja. Den politiska makten har nu förskjutits mer till parlamentet än under Mariano Rajoys tidigare regeringsperiod. Det kommer att bli nödvändigt för honom att kompromissa och kohanda för att få igenom sin budget. Om han inte lyckas väntar nyval igen.

Partido Popular har bara 137 mandat av parlamentets 350. För att få igenom sin politik krävs det alltså stöd. Liberala Ciudadanos har 32 mandat. Det baskiska regionalistiska borgerliga partiet PNV har 5 mandat och det borgerliga kanariska Coalicion Canaria CC har 1 mandat. Detta blir tillsammans 175 mandat vilket innebär att om de de övriga partierna som har 175 mandat tillsammans gör gemensam sak och rösta mot blir det lika.

För att få igenom sin budget och kontroversiella frågor räcker det alltså inte för Mariano Rajoy att ha stöd av de tre andra borgerliga partierna Ciudadanos, PNV och CC. Ytterlgare en mandat krävs alternativt att minst en ledamöt från PSOE lägger ner sin röst.

Hittills har Socialistpartiet Partido Socialista Obrero Español (PSOE) valt att lägg sig för släppa fram Rajoy. Om det blir så hela mandatperioden ut återstår att se efter att Pedro Sanchez formellt tar över som partiledare i sommar. Men Mariano Rajoy har ett trumf. PSOE:s svaghet och splittring och det faktum att partiet inte ens har haft en partiledare har gjort att PSOE garanterat skulle tappa stort om det blev nyval.

 

 

På bilden ovan tar Mariano Rajoy mot hyllningarna under valnatten i juni då hans parti blev störst. Gynnade av Brexit och vänsterns splittring kunde Partido Popular trots alla korruptionsskandaler inom partiet och de svåra bedrägerimålen partiet är inblandat i ändå kliva fram som det enda säkra regeringsaldernativet. Foto SPANIENPORTALEN

Socialistpartiets kris hjälper Rajoy

Framför allt var det krisen inom socialistpartiet Partido Socialista Obrero Español (PSOE) som öppnade vägen för Mariano Rajoy. Det som utlöste krisen var att Socialistpartiets ledare Pedro Sánchez vägrade att släppa fram Mariano Rajoy för ytterligare en period, han föredrog samarbete med nya vänsterpartiet Podemos före alternativet att låta högern fortsätta regera. Men Socialistpartiets moderata falang, som bland annat företräds av den gamle partiledaren Felipe González, hade andra planer. Under ett tumultartat extramöte blev Sánchez utmanövrerad. Den nya ledningen som tog över släppte sedan fram Mariano Rajoy genom att lägga ner sina röster i parlamentet.

Kampen om vem som ska bli ledare för PSOE har nu inletts. Hetast kandidat är Andalusiens regionalpresident Susana Díaz. Pedro Sánchez har också deklarerat att han kommer att försöka återta posten som partiledare. Enligt Sánchez var det en konspiration, där bland annat delar av näringslivet och intressen bakom tidningen El País ingick, som såg till att han försvann så att högerledaren Mariano Rajoy kunde vinna. Vem som ska ta över det splittrade Socialistpartiet avgörs vid den kommande partikongressen.

Det spanska socialdemokratiska Socialistpartiet befinner sig just nu i en av de svåraste perioderna partiet genomlidit sedan det grundades år 1879. Splittringen är djup. Det finns ingen ledning. Samtidigt störtdyker partiets väljarstöd när stora delar av den traditionella väljarkåren söker sig till det nya vänsterpartiet Podemos.

Spanska PSOE är inte det enda socialdemokratiska partiet i kris. I de flesta länder där socialdemokratiska partier tidigare hade en statsbärande roll flyr väljarna partiet. Det är denna väljargrupp som drabbats hårdast av de senaste decenniernas ekonomiska politik och nedskärningarna i den offentliga sektorn. 

I norra Europa, och nu också i USA, söker sig dessa missnöjda grupper till populistiska högerpartier eller karismatiska högerpopulister som ger generösa löften och lovar snabba lösningar, i länder som Spanien och Grekland (där folket har erfarenhet av att leva under diktaturer som bygger på den här typen av idéer) söker sig de missnöjda i stället till vänsterpopulistiska partier som Podemos och Syriza. Den stora skillnaden är att högerpopulisterna riktar ilskan nedåt, mot de mest utsatta, mot flyktingar och invandrare. I Spanien riktar de missnöjda sin ilska uppåt mot etablissemanget.

 

_____________________________________________________________

____________________________________________________________________________________

 

Valet julen 2015

Nyval ofrånkomligt efter Rajoys veto

 

Sedan valet till det spanska parlamentet den 20 december 2015 finns ingen majoritet i parlamentet vilket lett till ett osäkert politiskt läge. Med 123 mandat är konservativa Partido Popular största parti men har långt ifrån egen majoritet i parlamentet. Efter fyra års besparingspolitik och en rad allvarliga korruptionsskandaler finns det heller inget annat parti som vill stödja dem och låta dem få en ny regeringsperiod.

Efter valet har i stället socialdemokratiska PSOE bildat en koalition med liberala Ciudadanos som innebär att de två tillsammans harr 130 mandat. De kan därmed hävda att de är större än PP och har rätt att bilda regering. Men 130 mandat räcker förstås inte heller för regeringsmajoritet om alla andra röstar mot.

Om inte politikerna nu kan kohandla och släppa sin prestige och några kärnfrågor kommer parlamentet att upplösas den 2 maj. Nyval hålls då den 26 juni.

Framtiden beror på om Podemos ledare Pablo Iglesias (till vänster på bilden) och Socialistpartiets ledare Pedro Sánchez (till höger i bilden) kan komma överens. Sánchez har satt den 23 april som sista dagen för förhandling. Om inte Podemos gått med på att stödja honom innan dess kommer parlamentet att upplösas den 2 maj och spanjorerna kallas till nyval den 26 juni, söndagen i midsommarhelgen.

Socialistledaren Pedro Sánchez första försök att få stöd för sin regeringbildning i början av mars misslyckades. Med endast 131 av kongressens ledamöter från PSOE, Ciudadanos och lilla kanariska partiet CC bakom sig och 219 mot var han långt från den majoritet som krävdes även i andra omröstningen den 4 mars.

Man kan förstås tolka de två misslyckade omröstningarna som att Sánchez helt saknar politisk fingertoppskänsla. Likaså kan man också undra varför Pedro Sanchez valde att komma överens med det liberala Ciudadanos, som saknade möjlighet att garantera en regeringsbildning, i stället för att vända sig till vänsterpartiet Podemos, som hade kunnat garantera en regeringsbildning. Speciellt med tanke på att Podemos faktiskt erbjudit att ingå koalition med PSOE och bilda en gemensam vänsterregering.

Genom att välja Ciudadanos som samarbetspartner visade Pedro Sánchez att hans parti ligger i mitten och står närmare liberalerna än nya vänstern i Podemos.

Under den avslutande debatten vände sig Podemos ledare Pablo Iglesias återigen till Pedro Sánchez med uppmaningen att börja arbeta för att skapa en vänsterkoalition. Sánchez har dock visat sig vara ovillig till detta.

Ett problem som Pedro Sánchez står inför är att ett nyval inte skulle lösa den låsta situationen. Tvärtom. Om det blir nyval, visar opinionsundersökningarna, är risken stor för Socialistpartiet att många väljare försvinner till Podemos som därmed skulle bli näst största parti. Ett sådant resultat skulle betyda slutet för Pedro Sánchez som partiledare.

Enda chansen för Pedro Sánchez att bli premiärminister ser nu ut att vara att han lyckas komma överens med Podemos om att de lägger ner rösterna. Han har nu meddelat att han ska försöka med detta fram till den 23 april.

En ny politisk era inledd i Spanien

Spanien har hamnat i ett komplicerad parlamentariskt läge efter valet den 20 december förra året. Socialistpartiet PSOE och Liberala Ciudadanos skulle teoretiskt ha kunnat ställt sig bakom Mariano Rajoy genom att lägga ner sina röster vid en omröstning i parlamentet. Men för Socialistpartiet var detta omöjligt. Det skulle innebära politiskt självmord. Det insåg partiledaren Pedro Sánchez , men däremot fanns det flera gamla socialister som till exempel Felipe González som förespråkar detta, uppenbarligen är de så långt från verkligheten att de inte inser att det gamla politiska landskapet där det bara fanns två partier som skiftade vid makten inte längre finns kvar.

För att slippa förödmjukelsen att bli nedröstad i parlamentet valde den avgående regeringschef Mariano Rajoy att redan den 22 januari att deklarera att han ger upp försöket att få fortsätta regera.

Till skillnad mot avgående regeringschef Mariano Rajoy valde i stället Pedro Sánchez att försöka bilda regering. Hans misslyckande att få majoritet bakom sig i parrlamentet innebär nu att det politiska spelet går in i nästa fas.

För Spanienportalens chefredaktör Thomas Gustafsson var valet i december det sjunde parlamentsvalet i rad som han bevakade på plats i Madrid. Sedan början av 90-talet har han följt spansk politik och aldrig tidigare har regeringsbildningen efteråt varit så osäker  som nu, konstaterar han.

— Ja, risken är mycket stor att jag kommer att tvingas bevaka ett nytt spansk val under midsommarhelgen.

— Nu hänger det på hur långt åt vänster Pedro Sánchez och övriga i Socialistpartiets ledning är beredda att gå. Ett krav från Podemos är att katalanerna ska få hålla en folkomröstning. Står detta krav kvar tror jag det blir svårt att undvika nyval. 

Konservativa regeringspartiet Partido Popular (PP) blev största parti i parlamentsvalet den 20 december 2015, men det blev en seger med bitter eftersmak. Med 123 mandat är de konservativa långt ifrån egen majoritet i parlamentet. För att kunna bilda regering måste PSOE lägga ner sina röster.

Socialistpartiet PSOE blev näst största parti i parlamentet med 90 mandat. Vänsterpartiet Podemos blev tredje största parti med 69 mandat. Liberala Ciudadanos blir fjärde största parti med 40 mandat. Efter valet har PSOE genom överenskommelse med Ciudadanos bildat en koalition som tillsammans har 130 mandat och kan därmed hävda att de är större än PP. Men det räcker inte heller till egen majoritet, för att kunna bilda regering måste PP eller Podemos lägga ner sina röster.

Som utomstående observatör kan man konstatera att den gamla generationens politiker uppenbarligen inte inser att det gamla politiska landskapet inte längre existerar. I stället för att acceptera att Podemos blev tredje största parti har partiet nonchalerats av PSOE. Genom kohandel mellan Partido Popular och PSOE hölls till exempel Podemos så långt borta från utskotten som möjligt. Men ännu tydligare framgår nonchalansen av Podemos om man ser på föredelningen av platserna i parlamentet. Tillsammans såg PP och PSOE till Podemos ledamöter sitter utspridda över hela kammaren och så långt från talarstolen som möjligt.

Vem som helst borde inse att sådan behanding inte är speciellt främjande för att bygga ett förtroende på. Tvärt om. Det finns därför en stark vilja inom Podemos att det bästa partiet kan göra är att inte stödja PSOE:s försök till regeringsbildning för att tvinga fram nyval. Och det valet är möjligheterna stora att Podemos blir näst största parti.   

 

 

_____________________________________________________________

 

 

Ett urval artiklar om Spaniens fiestor

 

 

Påsken:

Spaniens största folkfest

Att Spanien är ett katolskt land märks tydligast under påskveckan. Genom tusentals städer och byar går processioner under denna vecka. Påskfirandet är både allvarligt och uppsluppet. Processionerna och ceremonierna ser allorlunda ut i olika delar av landet men var man än kommer verkar firandet aldrig ta slut.

Vill man lära känna den  spanska folksjälen måste man ha varit med om påskfirandet i Spanien. Firandet är mycket mer än en religiös högtid. Familjerna är lediga och träffas och påskfirandet blir därför en enda stor folkfest.

Inget annat land har lika många folkfester som Spanien och ingen annan firas så intensivt som påsken. Bilderna här nedanför kommer från boken ”Fiesta! Spanska folkfester och traditioner” (Carlsson Bokförlag) av Spanienkänaren Thomas Gustafsson. Boken har ett stort kapitel med allt man vill veta om det spanska påskfirandet.

Påskfirandet i Zamora är en mäktig upplevelse.Foto: Spanienportalen

 

I Valladolid är påskfrandet högtidligt och allvarligt. Foto: Spanienportalen

 

I Sevilla är påskfirandet mer uppsluppet och festligt.Foto: Spanienportalen

Påskprocession i en avlägsen by med ålderdomliga traditioner.Foto:Spanienportalen

 

 Foto: Spanienportalen

 

 

SAN FERMÌN 6-14 JULI

Spaniens kända fiesta i Pamplona

Festen pågår dygnet runt. Alla festivaldeltagare är bär vita kläder och röda halsdukar. Foto: Spanienportalen

För många är fiestan sommarens höjdpunkt. Från den 6 juli till den 14 juli varje år samlas festglada människor från när och fjärran i Pamplona för att fira Feria San Fermín. Ungefär en miljon människor brukar delta i firandet av vad som räknas som en av världens största folkfester. Fiestan pågår dygnet runt med musik och parader, dans och tjurfäktningar och mängder med god mat och dryck. Från den 7 juli till och med den 14 juli varje morgon, exakt klockan 08.00, arrangeras encierron då det finns möjligheten att springa ett gatlopp tillsammans med sex stora stridstjurar.

Tjurrusningen, encierron, i Pamplona. Foto: Spanienportalen

 ––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

 

 

Spanjorer hälsosammast i världen

Spanjorerna är mest hälsosamma i världen, visar den årliga undersökningen från Bloomberg Healthiest Country Index.  Spanien får högsta betyg av de 167 länder som ingår i studien. Beräkningarna tar hänsyn till en rad olika faktiorer som kostvanor, hälsovård, livslängd och miljö. Det är framför allt den nyttiga spanska medelhavskosten med olivolja i stället för smör och grädde som säkrar Spaniens placering, viktigt är också en väl fungerande akututvård. Att dricka rödvin (ett glas men inte mer) i stället för mjölk är också något som anses positivt för hälsan.

 

Foto: Spanienportalen